Tänk om fördomen är sann!

Totte Wallin skriver utmärkt bra i GA 20 juli 2007: "Vad gör vi om fördomen är sann?"

"Det är redan i mitten av juli med magiska nätter och dunkvinsinpregnerade omvärldsanalyser. En komprimerad resumé av årets viktigaste händelser och trender ska jämföras och just "blötas" med sommargrannar, släkt och vänner. Vissa frågor är som vanligt tabu. Storstadsbon berättar inte för landortsbefolkningen vad det nyss utflugna barnets nya bostadsrätt i Hammarby sjöstad kostat och kravbonden talar aldrig om storleken på bidragen till tistelodlingen.

 Men vad gör man om fördomen är sann? Om inte verkligheten ser ut som man vill att den ska göra?

 Med vissa fördomar går vi som katten kring gröten för att inte hamna i rasistmoraset medan andra åsikter om oss ' medelålders vita män i stadsjeep', som är kopplat till två så kallade PK-åsikter - genus och klimathot - passerar godkända. Dit räknas även tyskar, Tony Blair, Turkiet, idrottsevenemang i Italien, högerkristna med George Bush och hela USA.

 I dag består halva svenska folket av kränkta och den andra delen av ombudsmän. Men vad gör man då om fördomen är sann? Här ett exempel på en av mina fördomar:

 Radioprogrammet Konflikt har under några lördagar berättat om 'svenskarna' som reste till Somalia och hamnade mitt i två krig. Först kriget i Somalia och under flykten från det - mitt i kriget mot terrorismen. För Konflikts Randi Mossige-Norheim berättade de hur de greps, om fängelset, om förhör av amerikansk och andra länders säkerhetstjänster, om tortyr och misshandel. En berättelse som enligt Konflikts hemsida - väcker många frågor!

 Hos mig väcker reportaget helt andra frågor:

 Vad gjorde de där? Om nu Youssef Monir och gravida flickvännen Safia granskades av Säpo redan innan de gav sig i väg till Somalia hur kommer det sig då att de dyker upp i Mogadishu mitt under ett krig?

 Jag var dessutom utifrån mitt fördomsperspektiv intresserad av hur de finansierade sin resa. Vad de jobbar med i Sverige och vem som eventuellt betalade för 'semestern'. Inga obehagliga frågor fanns i Konflikt. För mig hängde frågorna i luften. Vem var exempelvis budbäraren?

 En månad senare läser jag tidskriften Neos juli/augusti nummer: 'Mediabevakningen av Safias tid i ett etiopiskt fängelse är ett exempel på bristfälligt journalistiskt hantverk. Svenska medier behandlar islamism annorlunda än andra totalitära åsikter' Så här fortsätter Per Gudmundson (ledarskribent på Svenska Dagbladet) i Neo: 'Under den korta tid Islamska Domstolars Förbund styrde Somalia infördes offentliga avrättningar och dödsstraff för muslimer som inte bad på korrekt sätt, stängdes biografer och förbjöds offentliga visningar av fotbollsmatcher.' 'Det var till det landet Safia och hennes fästman åkte efter att ha konstaterat att Dubai inte var islamiskt nog.'

 En annan liten detalj: I media har Safia framställts leende från ett skolfoto. I verkligheten bär hon burqa! Tänk om inte offret är ett offer? Tänk om Safia och Youssef inte var några vanliga semesterfirare?

 Apropå budbäraren. Safias mamma heter Helena Benaouda och är ordförande i Sveriges muslimska råd.

 En FN-rapport menade att nordiska somalier samlat in 300000 dollar till Islamska Domstolars Förbund!

 Vad gör man om fördomen är sann? Om verkligheten inte ser ut som man vill att den ska?

 Snart är det dags att återvända till vardagen, mediavärden och omvärldsanalysernas 'Läkare utan gränser'.

 Förhoppningsvis bär vi med oss kunskapen om att det också finns en förening som heter 'Rörmokare utan kvitton' ...

  Källor: Intervju med författaren och kritikern Lena Andersson i 'Gomorron världen', 'Sned vinkel i pressen ' av Per Gudmundson i Neo samt ett stort antal fördomar."

Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!